Finn tid till julefrid

Vi har alla en tro som vi bär inom oss. Förutsatt att vi inte är nihilister förstås, för då tror man ju inte på någonting.

Men vi bär alltså alla omkring på en tro… för vissa av oss är kanske ordet hopp en mer tillgänglig beskrivning för det vi känner. Vi hoppas på att samhället imorgon mer eller mindre ska likna det vi ser idag, att vi kan ta oss till jobbet och att vi och dem vi älskar ska vara trygga och säkra.

Detta är på något sätt den mest grundläggande nivån av tro som de flesta av oss delar.

Sedan finns det ytterligare nivåer som vi nästan kan vara lite rädda för idag. I varje fall så är det nog många som känner sig lite skeptiska till att det ska finnas en Gud, eller en skapande kraft som på något sätt förenar oss alla.
Och det är förstås helt okej. Det är den gåva vi har fått i form av fri vilja som gör att vi kan vara skeptiska och tvivla på vissa saker.

För att skingra mystiken kring fenomenet tro så kan man enkelt säga att det är en gemenskap. Här står nog frikyrkorna ut som de samfund som starkast har lyckats skapa denna känsla av gemenskap, till exempel med församlingar i Hudiksvall.
Här finns bland annat församlingen Högliden som är en del av Pingstkyrkan.

För den som söker samhörighet med ett kristet ramverk erbjuder kyrkorna alltid ett hem. Ur det perspektivet skulle man kunna säga att himlen redan existerar här på jorden, och att det är vi människor som får agera änglar i vardagen åt varandra.

Nu i juletid är det kanske extra vanligt att vi människor söker oss till olika former av kyrkor och tro. Även om just du inte kallar dig kristen, så finns det som sagt alltid ett hem för dig i kyrkan.